3 dagar i Chicago på bluesfestival och sedan flyg ner till New Orleans med ännu mer musik. Jösse måste vara nöjd. Mina öron ar trötta. Det är ett hårt liv det här med alldeles för stort utbud för att man ska hinna med.

Igår skulle vi ta båten over till Algiers Point och äta lunch på Dry Dock Cafe, vi kom fram och kunde inte hitta stället, frågade två uniformeraqde damer och de var inte säkra men trodde att det låg vid posten. Vi gick dit och kollade, mycket riktigt fanns där ett cafe dock utan namn och det passade inte in på beskrivningen vi hade fått. Efter en snabb titt pa kartan fattade vi att något var helt fel. Inte en gata var rätt.

Istället för att åka till Algiers Point hade vi hamnat i Gretna. Ett sömnigt litet ställe med en massa advokatkontor och inte mycket mer.

Vi tog snabbt båten tillbaks, steg på rätt och fick en underbar lunch pa Dry Dock.

Värmen här kan ta kål på vem som helst så man håller sig mest på ställen med AC.

Nu står Jösse utanför och väntar med bilen så idag börjar färden längs Highway 61, på dagens etapp står Baton Rouge och Lafayette.

Pigg är väl synd att säga, men vaken i alla fall

Klockan är halv tre och det är en timme kvar tills att tåget går och jag har varit vaken hela tiden. Jösse å andra sidan har sovit sedan halv åtta igår kväll.

Det blir han som får hålla ordning på oss idag eftersom han lär vara  ganska alert .

Stick och vrick är packat och förhoppningsvis allt annat med, och om inte, så märker vi det så småningom.

Äntligen är det dags för vår efterlängtade semester. Tre minuter över halv fyra går tåget till Kastrup. Jag har lite kvar att packa, typ vilket sticke ska jag ha med mej? Vilka böcker ska få följa med? och lite annat småplock. Förmodligen är det inte lönt att gå och lägga sig för att sova, jag kommer nog inte att kunna somna ialla fall. Vi flyger via Amsterdam till Chicago. Biljetter köpte vi billigt i januari då flygbolagen sålde billigt. KLM tor under 5000:-